Några tankar om förslaget till segregerade bussar i Israel.

Det har i dagarna gått att läsa om förslaget att segregerade bussar skulle gå mellan Västbanken och Israel. Busslinjer som utnyttjas av både israeler och palestinier som ofta åker till arbeten inne i Israel. Enligt förslaget skulle inte de palestinier som dagligen åker till sina jobb i fortsättningen kunna åka samma bussar som israelerna. 

Rent spontant reagerar man ju naturligtvis på detta och undrar hur i hela världen man kan komma med sådana förslag 2015. 

Tänker man dock lite längre tror jag personligen att förslaget som kommit från bosättargrupper på Västbanken handlar om rädsla, och då inte för palestinier i allmänhet utan för möjligheten att en självmordsbombare skulle kliva ombord och ta med sej alla i bussen in i döden. 

Med tanke på de spänningar som alltjämt finns mellan dessa grupper i området och ett flertal sprängda  bussar under åren blir förslaget åtminstone lite mer begripligt.

Nu ser det ju ut som att det ändå inte blir nåt av detta, för enligt medier idag har premiärminister Netanyahu satt stopp för planerna. 

Trots rädsla eller andra orsaker som ligger bakom förslaget hoppas jag att det inte ska behöva bli verklighet , det vore att vrida klockan tillbaka. 

Men samtidigt är det lätt för oss i vår jämförelsevis trygga del av världen tycka, och förfasa oss över ett sådant förslag, men vi ska komma ihåg att vi aldrig heller har upplevt följderna av en bussbomb. 

Sommarstuga på 4 hjul !

Kom hem igår efter en vårtripp med husbilen vi införskaffade förra hösten.

Eftersom vi bara provade en kortare tur då, var det spännande att förbereda och packa för en lite längre resa både vad gällde dagar och mil.

Ca. 215 mil räknade jag ut att det blev.

 Älgsjö-Dalarö-Askersund- Göteborg- Karlstad-Kungsör-Lidingö-Trogsta,Hudiksvall-Älgsjö.

Maskineriet har fungerat klockrent, även om den lilla dieselmotorn fått kämpa hårt och slukat en del soppa.

Inget annat att klaga på heller har vi upptäckt i vår 4-hjuliga sommarstuga. 

Att Marianne packade väskan och klev av på Lidingö, hade varken med trångboddheten eller nå'n form av äktenskaplig kris att göra. Vi har haft det riktigt mysigt både med varandra och dom vi besökt på resan. 

Avhoppet var planerat då hennes faster behövde hjälp och tillsyn några dagar. 

Är det något vi skulle vilja haft bättre skulle det i så fall vara vädret. Inte en dag utan en regnskur, och i Göteborg var det nästan skyfall tidvis. 

Campingbordet och stolarna blev aldrig använda. Men fördelen med husbil är ju att man inte behöver gå ut när det blir fika eller matdags. Blir man trött, eller bara vill vila midda är det bara att krypa upp i kojen.

Med denna reserfarenhet i bagaget kan vi med tillförsikt planera nya turer med "Marianne" som husbilen numera heter.