15 år på två hjul.

Det år ”gubben” fyllde 60 år , blev jag med hoj.
Och inte vilken mc som helst heller.
Jag gick och köpte en sprillans ny Highland Allroad , en super Motard på  950 cc med landsvägsdäck som gick som ett ”skållat troll”.

Tyvärr var den väl inte optimal när ” gumman” skulle åka bakpå, och kraften och fartresurserna inbjöd till körning som jag insåg inte skulle vara hälsosam i längden.
Började efter ett par säsonger snegla mot customsegmentet.
En lagom stor ”glidare” skulle inte kännas helt fel.
Så Highland:en såldes till en betydligt yngre och tuffare ” riddare”.
Efter att garaget sått tomt några månader hittar jag så ”pärlan” på blocket.
En Yamaha Drag Star 650 av -99 års modell som bara rullat 360 mil.

Ett härligt landsvägslok som nu varit min kompis i 13 år.
Snygg, lättkörd, driftsäker med lämpliga fartresurser på de flesta underlag.
”Yaman” har inte gjort mej besviken en enda gång på dessa år .

Det har blivit otaliga turer till Mc- klubben, Cruisers for life , i Sundsvall , flera turer till huvudstaden både ensam och med frugan på bönpallen, där hon suttit bekvämt och njutit i fartvinden.
Mc- dagen i Sundsvall med tusen hojar som defilerar med poliseskort till stora torget i Sundsvall tillhör höjdpunkterna , liksom också den pilgrimsresa jag tillsammans med ett 15- tal andra trevliga knuttar och spättor fick göra till Norge 2014.

Men allting har en ände. När mina höfter började att krångla , när stelhet och värk gjorde det svårt att åka längre sträckor utan problem , var det bara att inse att allt har sin tid.

Idag , 30 Mars 2019 rullar ” Yaman” iväg på släpkärra mot Frövi utanför Örebro för att fortsätta glädja en ny ägare med, förhoppningsvis , många härliga mil i framtiden .

Jag kan se tillbaka på 15 fantastiskt roliga år på två hjul och många, många möten med härliga mc-människor som jag fått dela hojlivet med och som verkligen berikat mitt liv. 

Abortfrågan. Total hjärntvätt , eller ?

Det är faktiskt lite mer än ett år sen jag skrev mitt senaste blogginlägg .
Men nu kan jag inte tiga längre.
Under rubriken  ” Oetiskt av etiska rådet” på ”Världen i dag:s” debattsida kan man bla. läsa följande.

” Abort . Förespråkare anser att fostret inte har rätt till kvinnans kropp ”

Författarna till debattinlägget redovisar först Statens medicin-etiska råds (SMER) nya riktlinjer och frågeställningar gällande sena aborter där barn visat livstecken.
Men....det var inte SMER:s skrivning som i första hand fick mej att gå i taket.
Författarna tar upp ett uttalande av läkaren och liberala debattören Kajsa Dovstad som menar bla. att  abort borde tillåtas efter vecka 22. Hon menar också att man inte får se kvinnans kropp som en resurs för andra , och att fostret inte har rätt till kvinnans kropp om hon inte själv vill .

Någon form av gräns borde det väl ändå finnas i den sedan länge totalt förvridna abortdebatten.
Inte nog med att man iår 2019 kommer att aborter ca 37000 ofödda barn.
Man tycker vidare från SMER:s sida, att om det vid vid en sen abort finns möjlighet att fostret/barnet kan uppvisa livstecken ,utreda möjligheten till ”feticid” dvs. injicera medel så att hjärtat stannar innan aborten inleds.

I mitt tycke aktivt mörda en liten människa.
Borde vara vara en helt ofattbar tanke för en normalt tänkande person.

Än värre blir det när Läkaren Kajsa Dovstad menar att fostret inte har rätt att vara i mammans mage om hon inte själv vill det.
Resonerar man på det fullkomligt människovärdesföraktande sätt undrar jag, varför den kvinna som delar hennes resonemang överhuvudtaget släpper in det manliga könet i sin kropp.

I Sverige pratas det dag ut och dag in i stort sett på alla nivåer om livets okränkbarhet, om allas lika värde etc.
Men ...här gäller inget av detta.
Hur har abortförespråkarna och RFSU lobbyn lyckats hjärntvätta så stora delar av befolkningen att detta får förekomma och fortsätta att utbredas i ett i övrigt civiliserat land.
Jag fattar det inte .
Det verkar ju fullständigt bortom allt förnuft.
Jag vill både skrika och gråta på samma gång.
Det får utmynna i en bön till  Gud , skaparen och livgivaren .
” Fader förbarma dej , för de vet inte vad de gör. Öppna deras ögon och led dessa vilsna beslutsfattare och vanliga, i övrigt fina, människor tillbaka på en väg som leder till omvändelse ” .

Jag vet att Gud älska alla, och det finns alltid förlåtelse och en väg tillbaka.

Så här kan det i alla fall inte få fortsätta.