Citaten ovan fanns att läsa på SVT:s nyhetsapp idag, och "Dagens eko" tog också upp ämnet i eftermiddag .
Jag kan inte låta bli att ge uttryck för mina tankar och känslor inför detta.
Låt mej ge en enkel, kanske någon tycker , helt galen, parallell.
Jag tänker mej att telefonen ringer och personen i andra änden säjer : " Vi hade tänkt komma hem till dej och fika i dag. Ni har ju så fint hus och bra musik i stereon, men det vore önskvärt om du höll dej borta under vårt besök" .
Hur totalt galet skulle inte det vara, egentligen orimligt. Så gör man bara inte.
För mej är ju fortfarande kyrkorummet inte vilken lokal som helst. Kyrkan som lokal är avskiljd för att vara vara en plats för andakt, lovsång , predikan, bön och välsignelse . Men också för dop, konfirmation , vigslar och begravningar.
Att Gud skulle kännas besvärande inom kyrkorummets väggar och helst borde hållas utanför vid vissa ceremonier känns totalt främmande.
En fråga som känns berättigad: Varför inte använda sej av en borgerlig vigsel om nu Gudsnärvaron känns besvärande eller helt ovidkommande i sammanhanget ?
Nu är jag inte präst utan vanlig s.k. lekman, men jag förstår det dilemma som våra präster brottas med.
Låt kyrkan vara det den är till för.
