Sveriges regerings godkännande av "Palestina".

Sveriges " nya" regering med statsminister Löve'n i spetsen har visat prov på en anmärkningsvärd naivitet och blåögdhet i sitt godkännande  av  "Palestina" som en suverän stat vid sidan av Israel.
Historielösheten och okunskapen bakom agerandet är ytterst skrämmande.

Området som man menar vara landet "Palestina" har aldrig funnits som ett enbart palestinsk-arabiskt landområde som ockuperats av Israel , det är en ren historieförfalskning . Folket som alla talar om som det "Palestinska folket" är i själva verket araber från de omgivande arabiska  länderna som bott i området kortare eller längre tid. Många flyttade dit i samband med att judarna började återvända under 1900 -talets första hälft.
Dom s.k. palestinierna har heller aldrig på allvar varit intresserade av en tvåstatslösning . Möjligheten har funnits vid flera tillfällen sedan 1947, men dom har alltid sagt nej, och ställt upp helt orealistiska och omöjliga krav . I "Palestiernas" värld, har inte  Israel och det judiska folket något existensberättigande. På deras kartor bl.a. finns inte Israel över huvudtaget med.

Till sist : statsminister Löve'n och utrikesminister Wallsröm menar att Israel , så snabbt det bara går,  ska förhandla fram ett fredsavtal med Palestinierna .

Hur kan man begära att Israel ska förhandla med en motpart som inte ens vill att dom ska existera, åtminstone inte i deras närområde, om än alls , när man i sitt eget land Sverige inte själv är beredd att prata med ett av de partier som representeras i Sveriges riksdag av 13 procent av Sveriges befolkning.
Dubbelmoral så det skriker om det !!!!!!!!!

Religion kontra Relation

Med händelserna i Frankrike i färskt minne står religionen i fokus som kanske aldrig tidigare.

De Islamistiska fundamentalister eller vad man nu vill kalla dem som urskillningslöst mördade 12 personer i Allahs namn sätter ånyo begreppet religion på kartan.

Man ville hämnas profeten Mohammed som blivit hånad och skymfad i satirtidningen ”Charlie Hebdo”.

I Sverige har under den senaste tiden flera attentat riktade mot muslimska moske´er skett, och den judiska befolkningen i vårt land, särskilt i Malmö har utsatts för flertalet trakasserier under lång tid.

Allt detta menar jag sätter religionen i fokus.

De flesta någorlunda vettiga människor tar ju naturligtvis starkt avstånd och fördömer dessa destruktiva handlingar.

Men vad blir resultaten av dessa och andra liknande händelser med religiösa förtecken ?

Jag kan se två tydliga sätt i samhället att handskas med rådande situation.

Å ena sidan , att se allt som har med religion att göra som något för mindre begåvade och bakåtsträvande individer, något man borde, kanske inte förbjuda, men på sikt göra obehövligt i ett modernt och upplyst samhälle. Få tyst på präster, predikanter och andra som vill sprida sina religiösa läror vidare.

Å andra sidan kan jag se en klar tendens till s.k. religionssynkretism (religionsblandning).

Nu är det dags att visa gemensam front, kristna, judar, buddister, hinduer, ja vilken religion det vara må. Nu gäller det att stötta varandra och hålla ihop mot ondskan.

Interreligiösa gudstjänster är ett tecken på detta.

På en väg finns det normalt två diken, och enligt mitt sätt att tolka det som sker, verkar man att ha hamnat i varsitt dike. Ett förhållningssätt som i längden inte blir framkomligt.

Som bibeltroende, och med risk för att någon eller några kommer att känna sej kränkta vill jag vara tydlig med att : Jag tror på Gud Fader Allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

Jag tror alltså på det man kallar monoteismen, att det finns bara en personlig Gud , med förnekande av andra gudars tillvaro.

Lika tydlig vill jag vara med att min Gud älskar alla människor lika mycket oavsett vilken religion man lever under eller vad som står på medlemskortet.

Alla är lika älskade och inbjudna till gemenskap med honom.

Gud har inte skapat några religioner, allesammans är dom verk av människors inneboende gudslängtan, och blir också utifrån det ofullkomliga.

Jag är också ganska så övertygad om att väldigt många, oavsett religion, sätter sin tro och tillit till själva systemet, religionens innehåll, levnadsreglerna, ritualerna m.m.och inte till en personlig Gud som man kan ha gemenskap med.

I Johannesevangeliet i bibeln kap. 3 vers 16 kan vi läsa : ”Ty så älskade Gud världen (dvs.alla människor) att han gav den sin ende son (Jesus) för att var och en som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv”.

Jesus säjer också själv: ” Jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mej”.

Utan Jesus ingen räddning, ingen förlåtelse, inget hopp och ingen himmel efter jordelivets slut.

Det finns bara en väg till Gud och det är genom Jesus Kristus.

Var och en blir inte salig på sin tro/religion, och därför måste Guds församling på jorden, dvs. alla på Jesus troende bli både frimodiga och mycket tydliga i att berätta detta glada budskap, detta evangelium för sin omvärld.

Gud vill att varje människa, du må vara hindu, buddist, tillhöra islam, vara jude eller kallas kristen, ja vem du än är, ska ta emot hans gåva Jesus Kristus som din frälsare och räddare och leva i personlig gemenskap med honom.

Då först blir det relation och inte religion.