När vi idag 2023 möter vardagen är det i stället människan som står i centrum.
Sverige räknas idag som kanske världens mest sekulariserade land.
Att vi som land har kommit dithän är ingen slump.
Det är resultatet av en mycket medveten politisk strategi som under det gångna seklet steg för steg arbetat med att förändra, både samhället i stort och den enskilda människans tankar i en alltmer sekulär, antiauktoritär och individcentrerad riktning.
Varje människa ska vara autonom dvs. självbestämmande i alla delar av tillvaron.
Ingen auktoritet av vad slag det vara må, ska få utöva någon typ av påverkan, varken på barn eller vuxna.
Auktoriteter som Gud, kyrkan, läraren i skolan eller föräldrar skall och bör motarbetas.
Varför har jag då börjat ägna mej åt dessa tankar och reflektioner just nu ?
Jo, jag har precis i dagarna plöjt genom drygt trehundratrettioåtta sidor i boken
” Landet som glömde Gud” av författaren Per Ewert.
En bokversion av en längre doktorsavhandling gällande Sveriges politiska och sociala utveckling under 1900 talet , med fokus främst på Socialdemokraternas , under perioden, mycket långa och obrutna regeringsinnehav.
Och jag stället mej frågor som.......
Har vi fått det perfekta samhälle man så intensivt och målmedvetet kämpat för ?
Har vi fått trygga stabila samhällsmedborgare där devisen ” allas lika värde" gäller?
Har vi lyckats i de socialistiska strävandena efter ett mera ekonomiskt jämlikt samhälle ?
För att nu nämna några exempel.
Tyvärr känns det inte riktigt ärligt från min sida om jag skulle svara ja på dessa frågor.
Visst har vi fått det betydligt mycket bättre på många områden under de gångna hundra åren.
Sverige är i dag ett rikt och välmående land , även om det tyvärr på vissa håll går i motsatt riktning.
Men... medborgarna i vårt sekulariserade land mår inte alltid så bra.
Psykisk ohälsa , ångest och oro, tablettmissbruk , alkohol och narkotikaberoende , självmord , hör till vardagen .
Vi kan, och bör nog kanske inte enbart skylla den förda politiken
för det läge där vi befinner oss idag.
Men ...det går inte att bortse ifrån att ett land som under lång tid har haft som politiskt mål att bekämpa religion i allmänhet och kristendom i synnerhet också förr eller senare får skörda frukten av den förda politiken.
Ett land där man glömt, eller åtminstone försökt glömma Gud och ställt människan själv i Guds ställe, kan aldrig i längden bli lyckosamt.
Människan är skapad till gemenskap med Gud och det kommer alltid finnas en längtan och ett ett tomrum i människans inre som bara kan fyllas genom att låta Gud få fylla det tomrummet.
Så långt mina måndagstankar.
