Existensiella funderingar !
Hur skulle jag reagera om det visade sej att bibelns texter om både himmel och helvete inte var sanna och tillförlitliga.
Om Gud som skaparen och livsuppehållaren inte var på riktigt osv.
Om det hela bara bygger på människans behov av något större utanför sej själv i en orolig värld.
En tankekonstruktion som uttalats och omskrivits av så många och så länge att den blivit en sanning .
Ponera att den kristna tron skulle vara byggd på en illusion en lögn.
Vad skulle det innebära ?
Bara tanken att vara lurad på hela livets mål och mening skulle för mej vara som en sorts ”dödskänsla”. En känsla av att man på något sätt var ”död” fast man fortfarande gick omkring här på jorden som en levande varelse.
Jag har svårt att formulera med andra ord hur frånvaron av en god Gud skulle upplevas.
På något märkligt sätt verkar det dock som att de allra flesta tror på en Gud och en himmel som väntar när detta livet tar slut.
Även om man inte bekänner sej som troende eller kristen, verkar man åtminstone hoppas att det ska vara så.
Men....Tänk om det faktiskt inte stämmer ?
Tänk om hela tillvaron ändå bara beror på en slump för ett antal miljoner år sedan.
Ingen Gud, ingen himmel och inget helvete..
Upplever vi himmel ibland har vi människor skapat den själv, och är livet ett helvete är nog också det självförvållat .
Om du som läser dessa rader börjar få oros och panikkänslor så är det ett bra tecken .
Tänk om.......
Jag hade för många år sedan ett allvarligt samtal om dessa frågor med en arbetskamrat. Han var inte troende alls, ateist skulle nog ligga närmare sanningen.
Vem av oss hade ”rätt”?
Vem satt inne med ” sanningen” ?
Vi kom ganska snart fram till att det handlade om TRO för oss båda.
Ingen av oss kunde ju för den andre ”bevisa” att just min syn, min uppfattning var den rätta, även om vi tyckte att vi båda hade väl så goda argument för vår trosuppfattning.
Tänk om....
Min slutreplik blev om jag minns rätt ungefär så här: Du ...... tänk om jag har rätt och du har fel ?
Tänk dej att det finns en Gud, och att det finns en himmel för den som tror och tar emot gåvan som denne Gud gett oss när Jesus Guds son dog på ett kors, tog vår synd, allt galet vi gjort på sej och försonade oss med Gud.
Troligen citerade jag också Joh 3:16. ” Ty så älskade Gud världen att han sände sin enfödde son , för att var och en som TROR på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv”.
Och.. fortsatte jag.....om man förnekar dvs. vägrar att ta emot gåvan så går man förlorad , det är det som bibeln kallar helvetet. Evig skiljsmässa från Gud.
Matteus beskriver i sitt 25:e kapitel om skillnaden på evigt liv i himlen, och evigt straff.
Om jag förstår bibeln rätt så var Guds tanke aldrig att någon människa skulle hamna i helvetet. Det är enl. samma kapitel skapat för djävulen och hans änglar. Det finns alltså ett val att göra
Men.... om du har rätt I din humanistiska, ateistiska uppfattning om vad som händer efter döden så tar allt bara slut. Det finns inget evigt liv som bibeln talar om , och inget evigt straff heller.
Men tänk om....
Vem av oss har mest att förlora, eller vinna ?
Jag väljer att sätta min tro till Gud och hans ord, bibeln.
Ska jag vara ärlig så vågar jag faktiskt inte chansa.
Så långt vårt samtal....
Frågorna är fortfarande lika aktuella.
Jag tror så här.
Gud är skaparen och livgivaren och vi är skapade till Guds avbild enl. Bibeln. Därför finns en gudslängtan i varje människa , alla söker någonting utanför sej själv som jag sa tidigare.
Man söker att på olika sätt tillfredsställa den här inre djupa längtan.
Det finns otaliga vittnesbörd från sökande människor att inget, varken andra religioner, framgång i livet, pengar, sex, droger eller något annat, kunde fylla det inre tomrummet.
Inte förrän dom bejakade bibelns evangelium, sa ja till Jesus och tog emot gåvan om förlåtelse och fick frid med Gud.
Det är först då vi s.a.s. blir en hel människa. Pusselbiten faller på plats.
