onsdag 10 januari 2024

Strutsmentalitet.

Efter gårdagskvällens rapport på SVT, som även då handlade en hel del om Folk och Försvars konferens i Sälen. Igår handlade inslagen mest om de kritiska röster som tyckte att både regering, partiföreträdare och ÖB hade haft för högt tonläge ifråga om det allvarliga läget vårt land befinner sig i.
 Enligt en överväldigande majoritet av folk insatta i dessa frågor har läget inte varit så här allvarligt sedan andra världskriget.
Men..... om det ska man tydligen helst inte prata klartext.
Man vill inte höra .
Det kan ju oroa den trygga svensken i sin villfarelse, att det kommer inte att hända oss.
En del kritiker gick så långt så dom menade att uttalandena om beredskap och upprustning , militärt och civilt , var att likna vid krigshets. 
Ja, ja. Vem blir förvånad ?
I vårt land Sverige har det länge varit tabu att nämna saker vid dess rätta namn.
Det finns många exempel på det. Delar några:
Att militant islamism är något som absolut måste bekämpas var än det dyker upp, är något vi måste våga prata öppet om, även om vissa menar att vi kränker muslimer som grupp.

Att våga benämna abort som "mord" på en liten ofödd människa, hör också till det man inte bör eller får uttala. Istället har man försökt omforma det lilla mänskliga livet till en ”slemklump” som inte är livsduglig. Allt för att de som gjort eller tänker göra abort inte ska må dåligt och få skuldkänslor.
Att man inte ens i kyrkan längre bör läsa och predika utifrån bibeln som den är skriven vad gäller begreppet ”synd”. ” Alla har syndat och saknar härligheten från Gud. ” (Romarbrevet 3:23)
Och att man just därför behöver omvända sig, ta emot Jesus i sitt liv och få ta emot hans förlåtelse.
Nej... talet om synd är inte populärt, någon kan bli stött i kanten och kanske sluta gå till kyrkan.

Det är det här jag upplever som  "Strutsmentalitet”.
Att sticka huvudet i sanden för att inte se och helst inte höra det som berör mig illa, är otäckt, något jag är rädd för, och hoppas att det inte finns, även om det är sanningen och något jag måste förhålla mig till nu, inte sedan.

Förstår inte riktigt hur vi svenskar är funtade som måste linda in och beskydda oss från, sånt som vi betecknar, som obehagliga sanningar hela tiden. ( limat och miljö möjligen undantagna) Här ska det i stället debatteras och alla ska tycka och ha åsikter.
Det måste ju vara bättre att våga ta till sig de allvarliga sanningar som kanske skulle tvinga mig till eftertanke och livsförändring på vissa delar av mitt liv, hellre än att en dag vakna upp och inse att jag är helt oförberedd och kanske för sent ute.
Det kan gälla mig personligen, min familj, min närmaste omgivning och ytterst vårt gemensamma land, vår värld.

Dags att dra upp huvudet ur sanden....
Festen är över...

måndag 27 november 2023

Det kristna julevangeliet, sanning eller en vacker legend.

Vi börjar närma oss advent och jul och oavsett hur vi relaterar till denna tid på året, kan vi inte undgå att möta det speciella julbudskapet om Betlehem och Jesu födelse.
Det når oss med utbudet från våra kyrkor, via tv och radioprogram, och bland alla profana julsånger i varuhusens julmusik som spelas, hörs också de kända kristna julsångerna.
De allra flesta tycker nog också det är fint och mysigt med julen.
Alla ljusen, julgranen, god mat etc.
Traditionerna sitter djupt i folksjälen, och sällan är kyrkorna så fullsatta som på första advent och i julottan.
Varför är det så?
Finns det en längtan där inne i varje människa efter det övernaturliga, det som ligger utanför våra begränsningar?
Någonting större, någonting som inte förändras, någonting som ger oss trygghet i den här otrygga världen.
Julbudskapet, att Gud blev människa, föddes som ett litet värnlöst barn i ett stall i Betlehem den första julnatten, är det bara en vacker legend, en saga?
Eller.....är det en absolut sanning, precis så som bibeln beskriver den?
Var jungfrufödelsen på riktigt? Var barnet som Maria födde verkligen Guds son i mänsklig gestalt?
Att personen vi benämner som Jesus (Yeshua på hebreiska ) funnits här på jorden under ca.33 år finns det otaliga bevis på, även utanför de bibliska berättelserna. 
 Vår tideräkning börjar ju t.o.m. räknas från Jesu födelse.
Men....frågorna kvarstår, frågorna som vi alla, förr eller senare behöver ta personlig ställning till.
Var det Guds son som Gud sände till vår värld för att berätta om Fadern, Gud, skaparen av hela universum?
Var det människosonen Jesus som gick här nere, predikade ett positivt budskap, botade sjuka, uppväckte döda och förlät synder?
Var det den Jesus Kristus som dog på ett kors utanför Jerusalem, som tog vårt straff, för vi skulle kunna blir frälsta (räddade) förlåtna och kunna komma till himlen den dagen vårt jordeliv är slut ?
Valet är ditt och mitt. Att ta emot, eller förkasta.
Bibeln säger: ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst.” ( Apostlagärningarna 16:31) Enklare kan det inte bli.

Låt mig vara riktigt rak.
Om du säger att det inte är möjligt för en upplyst nutidsmänniska att tro på bibelns budskap.
Att du inte tror att bibeln är Guds eget uttalade ord.
Du anser det bara vara legender och sagor.
Då.... har du samtidigt gjort dig själv till gud, tagit Guds plats, och tycker dig veta bättre. Det är ganska magstarkt och kaxigt.
Jag vädjar till dig....
Låt i stället den här adventstiden och julen få bli en tid när du ödmjukt säjer ditt ja tack, och i tro tar emot den största julgåva av alla, Jesus Kristus i ditt hjärta.
Jag kan lova dig att det kommer att bli den bästa julen i ditt liv.

torsdag 10 augusti 2023

Gudinnans återkomst.

När statsminister Ulf Kristersson inbjöd till ” Pridemingel” i Sagerska huset förra veckan , hade han nog ingen aning om att det egentligen var en hyllningsfest för den gudinna som i förkristen tid kallades ” Himlens drottning” , gudinnan Ishtar som dyrkades och tillbads i dåtida Mesopotamien.
Gudinnan Ishtar var sexualitetens och promiskuitetens skyddsgudinna. En gudinna som kunde förvandla sig till man eller kvinna eller till båda könen samtidigt allt eftersom det behagade henne.
Hon var också krigets gudinna. Hetsig, temperamentsfull, lynnig, och snar till vrede. Dessutom full av hämningslös passion och omättlig lusta. Gick något emot henne blev hon hatisk och våldsam , spred kaos och
 förödelse omkring sig.
Till hennes ära hölls stora parader och processioner, vilket var en viktig del av kulturen, ett centralt inslag i hennes tillbedjan och kult.
I Juni 1969 gjorde polisen i New York en razzia på en gaybar i Greenwich Village . Barens namn var Stonewell Inn och äges av maffian.
De ca.200 gästerna beordrades att lämna lokalen medan några män utklädda till kvinnor förhördes och ombads legitimera sig och började senare förpassas till polisens skåpbil.
Plötsligt exploderar folkmassan .
Man börjar skrika och håna poliserna , kasta tegelstenar och flaskor m.m. på poliserna. Det hela blir så våldsamt att polisen måste ta sin tillflykt till baren och låser in sig i väntan på hjälp. Upproret och raseriet varar i flera dagar och kommer senare att benämnas ” Stonewell upproret”.
Fem månader efter denna händelse träffas en grupp gayaktivister och börjar planera en marsch till minne av händelsen.

Den 28:de Juni 1970 på ettårsdagen av upproret gick den första paraden från Greenwich Village till Central Park med flera tusen deltagare.
” Gay Liberation Marsch. ” hade fötts och spreds senare från Amerika ut över hela världen och benämndes ”Gay Pride parad” och till slut bara Pride parader.
Gudinnan Ishtar har återvänt och nu får hon tillbedjan och ära varje år, inte minst i vårt land där både regering, kyrka, militärmakt och polis tågar med och viftar med regnbågsflaggor.
Beröringspunkterna och likheterna mellan kulten runt gudinnan Ishtar i Mesopotamien för flera tusen år sedan och det som nu sker i modern tid går inte att förneka eller ignorera.
Tyvärr vet de flesta som deltar i Pride evenemangen ingenting om historien bakom, varken förhistoriskt eller det nutida med Stonewell upproret.
Det heter så fint ”Alla människors lika värde” , men bakom den nötta klyschan döljer sig gudinnan Ishtar, en ond andemakt som fortfarande kräver tillbedjan och underkastelse.
Avgudadyrkan skulle nog kunna passa in i sammanhanget.
Från kristendom tillbaka till hedendom.
Tankar och reflektioner en natt i Augusti 2023 efter att ha läst boken ”Mörkrets makter uppenbaras ” skriven av författaren , pastorn och rabbinen Jonathan Cahn. Författaren är känd som en stark profetisk röst i denna generation, och denna hans sjunde bok har tillsammans med de tidigare sålts i stora upplagor.


tisdag 9 maj 2023

"Ja, jag kommer snart..Hälsningar Jesus."



Hösten 2019 befann jag mig tillsammans med sonen Patric på den grekiska ön Patmos.
Den ö där aposteln Johannes ca. år 95 befann sig som landsförvisad av romarna efter att allt för frimodigt predikat det kristna budskapet om Jesus Kristus , att människorna behövde omvända sig och ta emot den frälsning ( räddning ) som Jesu död och uppståndelse öppnade vägen för.
Under våra dagar på ön besökte vi vid ett flertal gånger den grotta som man tror aposteln tillbringade sin exil på ön i , där han också fick uppenbarelsen som han skrev ner och som finns att läsa i bibelns sista bok Uppenbarelseboken.
När vi efter ett besök i själva kryptan satte oss strax utanför i tyst eftertanke, hörde jag tydligt i mitt inre orden : ”Ja , jag kommer snart”.
Senare kollade jag i bibelappen i min telefon och just dom orden säger Jesus till aposteln Johannes där på Patmos, och finns att läsa i bibelns allra sista kapitels näst sista versen.
Det blev en allvarlig och direkt hälsning från Jesus som följt mig och sen dess, och som jag påminns om ganska ofta.
När vi om en dryg vecka ska fira Kristi himmelsfärdsdag vill jag påminna om budskapet lärjungarna fick, samtidigt som dom såg sin mästare Jesus försvinna upp bland molnen.
Vi läser i Apostlagärningarna kap 1 från vers 11. ” Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen , han skall komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen ”.
Jesus skall alltså komma tillbaka.......
Det är ett budskap som predikats och påmints om allt sedan den dagen i över 2000 år.
Tyvärr är det sällan man numera lyfter denna viktiga händelse i kyrkor och kapell.
Har vi blivit så ”upplysta” att vi inte längre tror på, eller tar bibelns budskap på allvar?
Utifrån det jag läst, först och främst i bibeln , men också i annan kristen litteratur i ämnet, skall jag försöka beskriva hur jag tror och uppfattar detta viktiga budskap.
Börjar med Paulus beskrivning i 1:sta Tessalonikerbrevet kap. 4 verserna 16-17.
Den texten handlar att Jesus skall komma ner från himlen och hämta hem sin församling, de på Jesus troende, både de som dött och de som fortfarande lever och som tagit emot frälsningen.
Dom skall, som det står i texten, ” ryckas upp bland skyar för att möta herren i rymden . Och så skall vi alltid vara hos Herren.” Denna händelse beskrivs på flera ställen som något som sker mycket snabbt. Ett ord som används är ”atomos” som på den tiden betydde odelbar . ”I ett nu, på ett ögonblick” står det också i vår bibel i bla. 1:sta Korintierbrevet kap. 15 vers 52.
När skall, eller är det möjligt att detta kan ske ?
Tecknen i tiden, om man försöker tolka dem utifrån bibelns berättelser, profetiskt och historiskt, pekar på att vi är mycket nära den tid när denna händelse kan ske.
Många tolkar Israels upprättande som nation som ett starkt tidstecken som enl. bibeln skulle ske i den sista tiden.
Som världen ser ut i dag med krig och politisk oro över hela vår värld, farsoter och naturkatastrofer på ett sätt som troligen aldrig upplevts så alarmerande förut, hör till det som ska ske i den yttersta tiden.
Men, innan det värsta brakar löst, det som bibeln beskriver i Matteus 24 : 21. ”En så stor nöd att något liknande aldrig förekommit från världens begynnelse. ”
Innan denna ”nöd” bryter ut har Herren hämtat hem sin församling
Jag personligen tror att det var just detta Jesus ville göra mig uppmärksam på där nere på Patmos.
Att jag skulle vaka och bedja och vara beredd på just detta med Hans återkomst för att hämta sin församling. Men...Att också frimodigt berätta och tala om denna viktiga händelse.
Om Guds församling en dag bara är borta , alla på Jesus troende, de frälsta, inte längre finns kvar, vill jag att åtminstone att du som läser denna blogg skall veta vad som skett.
Att du inte skall kunna säga: Varför var det ingen som berättade det här för mig innan det blev för sent ?
Kanske tycker du att jag helt spårat ur och blivit allt för fanatisk, det står jag i så fall ut med.

” Ja, jag kommer snart” hälsningar Jesus.
Är du redo att möta honom ?

måndag 27 februari 2023

Måndagstankar och reflektioner.

När Sveriges befolkning vaknade upp den 27 Februari för hundra år sedan var Sverige ett land som hade Gud i centrum.
När vi idag 2023 möter vardagen är det i stället människan som står i centrum.
Sverige räknas idag som kanske världens mest sekulariserade land.
Att vi som land har kommit dithän är ingen slump.
Det är resultatet av en mycket medveten politisk strategi som under det gångna seklet steg för steg arbetat med att förändra, både samhället i stort och den enskilda människans tankar i en alltmer sekulär, antiauktoritär och individcentrerad riktning.
Varje människa ska vara autonom dvs. självbestämmande i alla delar av tillvaron.
Ingen auktoritet av vad slag det vara må, ska få utöva någon typ av påverkan, varken på barn eller vuxna.
Auktoriteter som Gud, kyrkan, läraren i skolan eller föräldrar skall och bör motarbetas.
Varför har jag då börjat ägna mej åt dessa tankar och reflektioner just nu ?
Jo, jag har precis i dagarna plöjt genom drygt trehundratrettioåtta sidor i boken
” Landet som glömde Gud” av författaren Per Ewert.
En bokversion av en längre doktorsavhandling gällande Sveriges politiska och sociala utveckling under  1900 talet , med fokus främst på Socialdemokraternas , under perioden, mycket långa och obrutna regeringsinnehav.
Och jag stället mej frågor som.......
Har vi fått det perfekta samhälle man så intensivt och målmedvetet kämpat för ?
Har vi fått trygga stabila samhällsmedborgare där devisen ” allas lika värde" gäller?
Har vi lyckats i de socialistiska strävandena efter ett mera ekonomiskt jämlikt samhälle ?
För att nu nämna några exempel.
Tyvärr känns det inte riktigt ärligt från min sida om jag skulle svara ja på dessa frågor.
Visst har vi fått det betydligt mycket bättre på många områden under de gångna hundra åren.
Sverige är i dag ett rikt och välmående land , även om det tyvärr på vissa håll går i motsatt riktning.
Men... medborgarna i vårt sekulariserade land mår inte alltid så bra.
Psykisk ohälsa , ångest och oro, tablettmissbruk , alkohol och narkotikaberoende , självmord , hör till vardagen .
Vi kan, och bör nog kanske inte enbart skylla den förda politiken
för det läge där vi befinner oss idag.
Men ...det går inte att bortse ifrån att ett land som under lång tid har haft som politiskt mål att bekämpa religion i allmänhet och kristendom i synnerhet också förr eller senare får skörda frukten av den förda politiken.
Ett land där man glömt, eller åtminstone försökt glömma Gud och ställt människan själv i Guds ställe, kan aldrig i längden bli lyckosamt.
Människan är skapad till gemenskap med Gud och det kommer alltid finnas en längtan och ett ett tomrum i människans inre som bara kan fyllas genom att låta Gud få fylla det tomrummet.
Så långt mina måndagstankar.

måndag 20 februari 2023

Jag har hört Gud tala ! .


Men hallå Pelle, tror du att du blivit nån nutida profet eller ?
Låt mej förklara med att börja berätta om min fru.
När hon bara var åtta månader gammal miste hon sin mamma .
Hon kom att under de närmaste sju-åtta åren växa upp med sin pappa, pigor, sin farmor och farfar och sina släktingar.
Vid ca.åtta års ålder kom så hennes fina styvmor in i familjen som hon fick kallade sin mamma så länge hon levde.
Så en sommar kanske 50 år senare skulle vår son luta av en byrå ( s.k. Skänk) när han i ett lönnfack hittar ett brev skrivet av min frus biologiska mamma , adresserat till en släkting , men aldrig ivägskickat av någon anledning. Ett känslosamt brev där hon bla. berättar om sin lille son som dött . En son som skulle varit min frus storebror , som hon aldrig fick träffa.
Min frus reaktion under tårar : Äntligen efter alla dessa år har jag fått
 ” höra” min mamma tala..

Så tillbaka till rubriken, att även vi nutida människor kan höra Gud tala.
Det allra vanligaste sättet Gud talar till oss på är genom sitt levande ord,  Bibeln.
I nya testamentet kan vi läsa i Hebreerbrevet kapitel 1 verserna 1-2 följande.
”I forna tider TALADE  Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, men nu i den sista tiden har han TALAT till oss genom sin son ( Jesus).
Alltså, när vi läser i Bibeln om Jesus och de ord Han talade , så är det Gud som talar till oss .
Jesus säger själv att Han bara talar det hans Fader , (Gud ) befallt honom att tala. Det kan man läsa om i Johannesevangeliet kap 12 : 49.
Så , vill du höra Gud tala så läs Bibeln. Läs i evangelierna om Jesus och hans undervisning under de år Han vandrade omkring här på vår jord.
 Jesus sa en gång , inspirerad av sin Fader ” Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”.
På ett annat ställe säjer Jesus. ” Jag och Fadern är ett”. (Joh. 10:30.)
Så min slutsats blir helt enkelt och logiskt att : När vi läser det Jesus säjer så är det Gud som talar, och visar oss både hur vi ska leva våra liv, och om vi väljer att lämna våra liv i Jesu händer, även var vi ska tillbringa evigheten.
Vi kan faktiskt höra Gud tala .
Bra va’.
Fantastiskt tycker åtminstone jag.


tisdag 8 november 2022

STOPPA VÄRLDEN-JAG VILL STIGA AV.


"Stoppa världen- jag vill stiga av” 
är titeln på en engelsk musikal från 1961.
Det är ungefär så jag allt oftare känner och tänker.
Upplever ofta att jag liksom inte passar in i det samhälle och den värld som jag trots allt fortfarande är en del utav.
Under de 78 år jag hittills fått privilegiet att vandra omkring på jordklotet har väldigt mycket utvecklats och förändrats.
Mycket har förändrats i klart positiv riktning, men långt ifrån allt.
Vad är det då som gjort och gör att det skaver i vårt ” moderna” samhälle.
Uppvuxen i ett varmt kristet hem, och tidigt i livet fattat beslutet att själv också vilja vara och leva som en kristen,  har detta naturligtvis format mitt liv.
Jag ser på bibeln som Guds Ord, givet till oss människor som både karta och kompass. Är väldigt trygg med att bibeln är
 trovärdig och går att lita på.
Trots att det gått ett par tusen år är den bibel vi läser idag -enligt kända bibelforskare- till nästan 100% samma bibel som de första kristna läste.
Det finns och har funnits genom århundranden  bibelkritisk forskning och det vi idag kallar liberalteologi där man försökt och försöker omforma budskapet så att det passar in i det samhälle vi lever idag.
Allt övernaturligt som ex. jungfrufödseln, Jesu uppståndelse från de döda, alla under m.m. är bara allegorier och skall inte tas bokstavligt.
Tyvärr är det idag vanligt att denna moderna bibeltolkning sprids på
lärosäten för präster och pastorer , och sedan ut till människorna som dom undervisar. Det skaver....
  Som Jesustroende och bibeltroende  - många skulle kalla mej
 ”fundamentalist”-  ett epitet jag gärna står ut med och kommer att hålla fast vid även om motvinden ökar.
När jag växte upp var det heller aldrig fråga om något s.k.genusperspektiv. Pojkar var pojkar och flickor var flickor.
Familjen - pappa, mamma, barn - var det ingen som ifrågasatte varken på Konsum eller i kyrkan.
Idag är det nästan fult att tala om ”kärnfamiljen” . Pappa och mamma har blivit enbart vårdnadshavare . Man och kvinna har blivit ett könlöst ”hen”.
Det skaver också.........
På område efter område förändras den världsbild jag växt upp med både så fort och så skrämmande att det känns som att man håller på att gå sönder känslomässigt.
En fråga som särskilt berör är abortfrågan.
En ickefråga i Sverige som man absolut inte ska ha någon (avvikande) åsikt om.
När man däremot följer nyhetsrapporteringen och den hätska debatt som ex. förs i USA  så får man nästan uppfattningen att just frågan om rätten till abort-  enl. vissa ända fram till födseln - verkar vara mänsklighetens viktigaste fråga och skall vara en mänsklig rättighet.
Låt mej tala klartext: Hur kan det någonsin vara en mänsklig rättighet att döda ? 
För det är precis vad det är .
 Ett mord på en liten ofödd värnlös människa.
Skrämmande för att använda ett milt ord. Det skaver rejält.......

 Hur har vi som mänsklighet hamnat här?
Så här skulle jag kunna fortsätta länge, för det är så mycket i vårt ” moderna” samhälle som jag tycker går "käpprätt åt skogen".
Och jag vill egentligen inte vara med och ge mitt bifall till rådande utveckling.
Stoppa världen, jag vill kliva av satte jag som rubrik, väl medveten att det inte går att fly verkligheten hur mycket den än skaver......

Men mitt i denna till synes upp och nervända värld kan jag knäppa mina händer och be till den kärleksfulla Gud jag tror på .
Be:” Herre förbarma dig över vår trasiga värld, över oss alla som lever här , för bara du Gud kan förändra våra hjärtan, våra tankar, vår vilja och våra handlingar. Hjälp oss att söka vägledning hos dig , du som är både skaparen, livgivaren, och frälsaren (räddaren). Amen.