tisdag 15 augusti 2017

Ett foster eller ett barn ?

Den abotdebatt som just nu pågår är ett hälsotecken. 


Man har mej veterligt,  för första gången offentligt börjat prata klartext om vad speciellt en sen abort faktiskt handlar om. 
Även om det tydligt märks hur svårt det är för nästan samtliga medverkande i olika debattforum att benämna det som finns i mammans mage med ordet "barn"i stället för "foster",  så välkomnar jag att frågorna kommer fram i ljuset .
Ok att det är jobbiga och väldigt känsliga frågor , men verkligheten för de läkare och sköterskor som lever med detta dagligen är långt ifrån enkel. 
Att som läkare vid en sen abort ställas inför valet att låta "barnet" komma fram levande , med begränsade , men trots allt livsdugliga förmågor,  eller som etiska rådets föreskrifter säjer, medelst en spruta genom mammans mage in i "barnets" hjärta döda detsamma innan.
Vidare, att försöka rädda ett sent aborterat barn som gnyr , viftar på armarna och har ett hjärta som slår skulle också vara fel enl, samma etiska råd. 

Hur sjukt låter inte detta .....?????
Trots allt är det ju så här som verkligheten ser ut. 

Hur djupt har inte mänskligheten sjunkit när man utan att att blinka framhåller att detta är det bästa , när ändå inte mamman hade tänkt , eller ville bli förälder. 
Med risk för att kanske trampa någon på tårna så framhåller jag att : I dessa upplysningens tidevarv skulle egentligen ingen behöva bli gravid som inte vill.( ok, det finns undantag )  Det går alldeles utmärkt att skydda sej. 
Jag har sagt det förut , och jag säjer det igen .
Ett barn blir till vid befruktningen. 
Abort är inget preventivmedel. 
Att helt förbjuda abort är inte lösningen, men det är alldeles nödvändigt att vi får ett minskat antal aborter.
Att nästan 40 000 små blivande människor aborternas varje år är skrämmande. 
Jag välkomnar verkligen att dessa frågor lyfts och debatteras och att inte bara abortförespråkarnas högljudda retorik blir den allena rådande. 




söndag 13 augusti 2017

Festmöte för Israel !

I eftermiddags vajade den Israeliska och den Svenska flaggan tillsammans  i vinden utanför Nya Parken i Örnsköldsvik. 

Vad var då anledningen till detta . 



Nya parken var fylld till brädden när pingstbrazz inledde festmötet med den Israeliska schlagern " Halleluja" .
 Festmötet arrangerades av kyrkorna i staden med Svedjeholmskyrkan i spetsen , trädplanteringsfonden Keren Kajemet, tidningen Inblick mfl. 
Det sändes också live på kanal 10.

Det blev en eftermiddag att minnas med mycket både tal och sång . 
Sebastian Stakset sjöng och passade också på att ödmjukt på knä be Israel och det judiska folken om förlåtelse för vårt lands ofta negativa och dömande uttalanden och attityder. 


Det blev ett starkt ögonblick när ambassadören Isaac Bachman spontant reste sej och de båda omfamnade varandra. 
Ambassadören som nu efter fem tuffa år i Sverige slutar sin tjänstgöring här  intervjuades av tidningen Inbliks Ruben Agnarsson.


Det var intressant att höra hans både professionella och privata upplevelser och synpunkter gällande det Sverige han verkat i under dessa år.
När det gällde Sverige som land att bo i, och människorna här, var det mest ros. Riset gick till regeringen, medierna och även kyrkorna fick en del av riset när det gäller förhållandet till Israel o det judiska folket .
Riksdagsmannen Mikael Oscarsson höll också en stark apell om vårt lands möjlighet att omvända oss från vår Israelfientliga  politiska hållning, och bli ett mera positivt och välsignande land vad gäller Israel. Något han i sitt riksdagsarbete gör allt han kan för att medverka till. 

Det blev en fin, avspänd och givande eftermiddag på Nya Parken i Ö-vik. 

Mina reflektioner: 

I Sverige finns , inte minst syntes det i eftermiddag, en mycket stor grupp människor som står upp för Israel och dess rätt till landet. 
Det land som på nytt deklarerades  i April 1948...men....som varit det judiska folkets rätta hemland i årtusenden. 
Men som Mikael Oscarsson menade, behöver vi Israelvänner bli lite mer högljudda i debatten och frågorna kring Israel .
Tyvärr är det väl så,  att med det ofta kompakta motstånd man ofta möts av som Israelvän så är det lätt att vika undan och tystna. 
Den antisemitism som finns även i vårt land, och den Isaelfientliga propaganda som torgförs och tenderar att bli till sanningar måste bli avslöjade och motsagda, inte bara i riksdagen utan även ute i det vanliga livet. 
Allt Israels regering och militär står för och gör, kanske inte i alla stycken kan försvaras. 
Men... det judiska folkets rätt till sitt land och rätten att försvara både det och folket , den rätten uppmuntrar och välsignar jag. 




fredag 2 juni 2017

Ett barndomsminne !

Idag tog jag en långpromenad tillsammans med Exa.  Hemifrån Älgsjö och till Barsta. 
Lundgrens bilverkstad hade fixat till avgassystemet på sommarbilen som Göteborgarna brukar använda när dom är på " Kajansbacken " i Kåsta. Den var nu färdig för avhämtning. 
Hur som helst.......
När jag passerat skolan i Näsänget,.. byn där vii bodde när jag växte upp..... och vandrade vidare mot Barsta gjorde sej ett minne från dryga 65 år sedan påmint . 


Jag kunde väl varit så där 6-7 år , och hade varit hos farmor och farfar i Barsta . 
Om jag hade varit en eller flera dagar minns jag inte , men jag minns tydligt vandringen den lille knatten gjorde den där soliga höstmorgonen. 
Dom ca. tre kilometrara  på den då mycket smalare grusvägen med minimal trafik gick den gången i motsatt riktning mot dagens promenad. 
Jag minns även att jag hade en liten ryggsäck på ryggen med morötter som jag fått av farmor. 
Något problem med fantasin har jag aldrig haft.  Ofta kunde , och kanske fortfarande kan den ibland " dra iväg" lite väl långt. 
Som jag går där i min ensamhet och filosoferar, börjar jag tänka på min mamma. 
Om det var hemlängtan , eller minnen av att mamma ibland var både klen och sjuk , vet jag inte , men jag börjar tänka : "tänk om det hänt mamma nånting medan jag varit borta, tänk om hon är död ". 
" Tänk om mamma är död" !!!!!!!!!! 
Ju mer jag mediterade över den möjligheten ju mer sann blev den. 
Med tårarna rinnande utför kinderna börjar jag skynda på stegen . 
Nu är det kris. 
Jag känner mej plötsligt alldeles ensam i hela vida världen . Mamma är död !! 
Riktigt hur det blev när jag gråtande nådde stugan i Näsänget med en livs levande mamma i köket har jag inget minne av .
 Minns inte ens om jag vågade berätta om min fantasi som var anledningen till mina tårar. Kanske var det för genant , nu när jag förstod att fantasin spelat mej ett spratt. 

Men minnet trots dom många åren har etsat sej fast....och idag...på samma väg, dök det upp. 
Som jag går där med hunden vid min sida måste jag le mitt i vemodet som minnet framkallar. 
Min kära mor var inte död den där höstdagen . Hon fick ett långt liv, och fick uppleva ytterligare fyra år efter sin åttioårsdag. 


Det blev inga tårar i dag , men en trevlig pratstund med Göran Lundgren innan vi rullade hemåt med nyfixade bil. 





söndag 14 maj 2017

Dags att skrota blockpolitiken !

Jag brukar inte skriva så ofta om det politiska klimatet i vårt kära fosterland Sverige, men efter kvällens partiledardebatt i Agenda måste jag lufta mina känslor. 
Inget av de åtta partiernas företrädare gör enskilt något speciellt avtryck i debatten. 
De i och för sej mycket viktiga frågorna , invandring/integration, sjukvård, lag och ordning samt skolfrågorna har ju varit på tapeten under de senaste åren, och debattörernas  argument känns tydligt igen från tidigare debatter. Mycket var gammal " skåpmat". 
Det som inte känns helt äkta är vissa alliansföreträdares vilja att försöka övertyga oss väljare att alliansen som den ser ut idag skulle vara ett regeringsalternativ , och att det skulle vara läge att fälla regeringen Löve'n redan till hösten. 
Tro't den som vill, men jag ser inte den möjligheten vara realistisk. 
För att inte orsaka allt för mycket turbulens och ännu mera osäkerhet i vad som gäller och skall gälla fram till nästa val bör man från visst allianshåll nog tänka sej för lite extra.  Vid ett nyval kanske somliga tom. hamnar utanför riksdagen. 
Sverigedemokraterna  utgör ju fortfarande ett problem vad gäller övrigas förhållningssätt. Än så länge är det ju bara moderaterna som ställt dörren på glänt. 
Skulle det parlamentariska läget se ungefär lika ut efter valet 2018 är jag av den uppfattningen att den s.k. " blockpolitiken " är överspelad och det är läge att börja tänka och resonera i andra banor. 
Det senario som jag skulle kunna tänka mej vara både realistiskt och bra för Sverige är en mittenregering bestående av S , C och L.


Ideologiskt finns både likheter och skillnader, men absolut inte oöverkomliga. 
Jag  tror att dom tillsammans skulle bli en bra konstellation och motvikt till ytterlighetspartierna både till höger och vänster.  
Det är faktiskt dags att " skrota" blockpolitiken, den har spelat ut sin roll. 
Sverige behöver en ny regering 2018 . 
Varför inte denna ?????





lördag 25 mars 2017

Det rödgröna gänget och bilskatten !

Vår "eminenta" regering har i dagarna lagt fram ett nytt förslag gällande bilskatten. 
Den rödgröna "sörjan" vill fr.o.m.  2018 chockhöja bilskatten för 9 av 10 bilar.
Det blir en s.k. koldioxidskatt där bilarna beskattas med hur många gram CO 2 dom släpper ut/ km.
Gränsvärdet ligger idag på 111gram CO 2 / km . 
Inom den siffran ryms den "miljöbil" vi bytte oss till för ett och ett halvt år sen.


Om regeringens förslag går igenom så sänks gränsvärdet till  95 gram CO2 / km , vilket skulle innebära att helt plötsligt skulle vår bil s.k. "miljöbil" börja straffbeskattas. 

Det blir bara supermiljöbilar som kommer undan. 
Ok, att det kommer att bli en supermiljöbilspremie på 45.000:- för den som har lyckan att ha råd att införskaffa sej en sådan. 
Tyvärr är dom flesta inte "stadd i den kassan".

Varför reagerar jag nu då så negativt på denna fantastiska möjlighet att förbättra vår miljö ?

För det första tror jag inte att det kommer att bli någon som helst skillnad vad gäller miljön. 
Att byta ut hela dagens bilflotta till supermiljöbilar kommer att ta, kanske uppemot 30-40 år gissningsvis.
Vad blir miljöbesparingen när det ska produceras ex. elbilar( en produktion som jag förstår inte är helt miljövänlig )  och ström till dessa, i miljontal bara i vårt land ? 

De flesta av oss kommer även i fortsättningen att vara hänvisade till bilar med bensin eller dieseldrift av rent ekonomiska skäl. 
För det andra bor inte alla i städer och större samhällen med utbyggd lokaltrafik. 

Hos oss gick den sista bussen för så där 20 år sen .
Oavsett vad skatten blir är vi tvungna att ta bilen när vi ska förflytta oss längre sträckor än hundpromenader. 

Vad blir resultat ? 

Vi som inte har råd med dessa " supermiljöfordon" kommer med det nya skatteförslaget att få betala premien till dom som har råd......även utan premie. 
Bor man i områden med väl utbyggd lokaltrafik kan man ju välja att den möjligheten. 
Men vi som inte har något val ? 

Den stora vinnaren blir statskassan.  Enl. en beräkning upp emot en halv miljard mer bilskattepengar 2018 och 2 miljarder 2020 om förslaget går igenom. 

Man kan inte låta bli att spekulera om det ändå inte var det som var drivkraften och inte bara miljön.
Men... det skulle nog ingen i regeringskansliet våga erkänna. 

Men..........man kan ju bara hoppas att förslaget aldrig blir verklighet. 
 



tisdag 31 januari 2017

Dynamit s samhällsdebatten !

Är man en kristen abortmotståndare som samtidigt anser äktenskapet förbehållet man och kvinna och dessutom är Israelvän, börjar man verkligen ligga illa till. 
När man följer debatten i dess olika former visavi dessa "heta" ämnen kommer frågorna osökt. 
För det första: Har Sverige fortfarande religionsfrihet ? 
Dvs. rätten till att ha vilken religion man vill, och utan att förföljas också utöva densamma. Förutsatt naturligtvis att den inte skadar någon annan. 
Eller, är det frihet från religion som gäller idag ? 

Samvetsfriheten som ska gälla enligt svensk lag ifrågasätts,  och har satts ur spel. 
Den inre rösten ska hålla tyst i vårt sekulariserade samhälle om du ska passa in. 
Abortmotståndare med samvetsbetänkligheter skulle helst ha kunnat " aborterats retroaktivt" eller åtminstone borde dom " buras in" kunde vi höra och se i Tv 4:s morgonsoffa i lördags.

Att stå upp för Israel i det offentliga rummetär är definitivt inte "politiskt korrekt" eller försvarbart.
Det hat som här förekommer helt öppet, speciellt i sociala medier, är så grovt att det är svårt att ta in. 
Frågorna tränger på .....
Är det här verkligen mitt Sverige ?
Vad har hänt med vårt öppna, varma, generösa land?
Vilka krafter ligger bakom ? 
Kommer det bara att fortsätta ?

Om detta fortsätter och eskalerar borde jag nog försöka hålla "tand för tunga" och inte torgföra min tro och mina övriga sympatier. 
Jag kommer att betraktas som samhällsfientlig och farlig, och konsekvenserna av det kan man ju bara fantisera om. Särskilt bekvämt blir det nog inte i vart fall. 
Nu går du väl till överdrift tycker säkert många.
Visst.....jag spetsar till det medvetet för att om möjligt väcka till insikt åt vilket håll vårt samhälle är på väg. 
Och, att det är åt fel håll är jag nog inte ensam om att anse. 
Dessa fyra ämnen , klassisk biblisk kristen tro, Israel, abort och äktenskapet mellan man och kvinna  har blivit som dynamit, både användbart och mycket farligt. 






söndag 22 januari 2017

Faster Anna !

Året var 1964 .
Jag låg i " lumpen" i Sollefteå .
Marianne hade flyttat till Stockholm/ Saltsjöbaden , där hon jobbade som hemvårdarinna. 
Efter en blindtarmsoperation vilade hon nu upp sej hos sin faster Anna och farbror Sixten på Lidingö. 
Jag minns det så väl, när jag efter tågresan , bussen och spårvagnen möttes av Marianne på Käppala station och blev så varmt mottagen i det Söderblomska hemmet .
Efter " muck" i April det året tog också jag mitt " prick o pack" och flyttade till storstan och började jobba på Beckomberga. 

Här började min bekantskap med faster Anna , en bekantskap som varat i över 50 år. 

Hos faster Anna och farbror Sixten var dörren alltid öppen till både lägenheten och hjärtat.
Sedemera när vi gift oss och barnen kommit blev dom våran reservmorfar och reservmormor. 
Minns att till Lidingö ringde vi först av alla på natten när Peter o Patric fötts.
Så småningom kom stugan på Dalarö med i bilden . 
Hur många gånger vi ställde färden dit under åren vi kvar i Stockholm går inte att räkna. 
Många fina och roliga minnen som skulle räcka till en bok poppar upp . 
Det har "runnit mycket vatten under broarna" sedan tiden i Stockholm , men Lidingö, Dalarö, faster Anna och farbror Sixten har funnits där och gemenskapen har varit djup. 
Det är många år sedan farbror Sixten gick bort, men Faster Anna har funnits kvar " still goding strong" i stort sett intill den allra sista tiden. 
T.o.m. efter 90 fyllda tog hon själv bussen  upp till Nordingrå och sitt kära Älgsjö. 
Att få plocka smultron, hallon och lingon i de sedan barndomen kända markerna var högtid för henne..

Nu är epoken faster Anna dock till ända.
I torsdags begravdes kära faster Anna  i Lidingö kyrka , nästan 96 fyllda . 
Den från tv och radio välkände prästen Lars Collmar höll i begravningsgudstjänsten och våra barn Peter, Patric o Madeleine sjöng.  När sången "Jag har hört om en stad ovan molnen " framfördes i den gamla vackra kyrkan rann tårarna på mej och många andra i skaran som var med och tog avsked. 


Jag kommer att bevara minnet av faster Anna på en särskild plats i mitt hjärta . Hennes öppna sinne , hennes vetgirighet och inte minst hennes omsorg om oss alla. 
En berikande gemenskap  som jag inte skulle vilja vara utan. 

Men .... 
Det är inte slut. 
 Carina (faster Annas dotter ) är ju kvar. 
Numera åretruntboende på Dalarö.
Henne har vi våldgästat många gånger redan, och det kommer vi att fortsätta med så länge vi orkar. 

Vila i frid Kära faster Anna.