Det var pingstförsamlingen i Ullånger och dåvarande församlingen Kristet Center i Mjällom som stod bakom arrangemanget.
Jag kan ännu, många många år senare, uppleva något av skräcken, känslan av att gå förlorad, av att ha missat himlens port.
Vi alla som medverkande var vanliga oskolade "skådisar" som under några korta veckor läst in våra olika roller.
Hela konceptet, själva handlingen, rekvisita, ljud och ljus kom från England, men framfördes naturligtvis på svenska.
Det hade annonserats och inbjudits, delats ut gratisbiljetter, och under de kvällar som dramat uppfördes var det fullt hus på Centrum i Ullånger.
Själv hade jag rollen som pappa till en hockeyintresserad kille. I den del av dramat vi var med och agerade hade vi varit på hockeymatch. Det var söndag och min fru som var troende hade försökt få med oss till kyrkan, men varken jag eller sonen var intresserad av det kyrkliga, det kunde vänta. Vi hade ju hela livet på oss, tyckte vi.
I dramats nästa scen händer en olycka, vi blir dödade och befinner oss plötsligt vid himlens port.
En ängel står vid en pulpet och söker våra namn i " livets bok". ( en bok som bibeln berättar om, och där alla som tagit emot Jesus som sin frälsare står upptecknad)
Tyvärr står inte våra namn där och jag som pappa försöker på allt sätt att åtminstone få min son att bli godkänd och insläppt. Han är ju så ung och inte syndat så mycket argumenterar jag.
Men..... det är försent....
Ljuset växlar till mörkrött och musiken blir högljudd och hemsk, samtidigt som man kan höra demonernas skratt förs vi bort.
Visserligen var det "bara" ett drama, ett försök att illustrera en andlig verklighet.
Men.....det riktigt allvarliga......utan att här i livet ha gjort det personliga valet att ta emot Jesus som min frälsare , är himlen stängd.
Det var inte alla deltagare i dramat, som på olika sätt kom till himlens port, och fann den vara stängd .
Många hade redan innan döden tagit emot frälsningen genom Jesu död på golgata och deras namn fanns i boken och himlens port var vidöppen.
Efter dramats sista akt där på Centrum hölls en kort apell och det gjordes en inbjudan. Om någon i publiken ville ta emot frälsning, bjuda in Jesus i sina hjärtan och liv, fick då hjälp med förbön och överlåtelse till Jesus.
Att det också fanns de som gensvarade på inbjudan minns jag och dom bjöds senare upp på scenen och fick tillsammans gå in genom himlens port.
Minns också att diskussionerna efter dramat var livliga, både innanför och utanför de kyrkliga sammanhangen. Somliga dömde ut det som skrämselpropaganda, medan andra som läst sin bibel, sett och lyssnat till texterna om det som brukar betecknas som " den dubbla utgången " alltså om himmel och helvete, kunde konstatera att det faktiskt skulle kunna gå till på liknande sätt som dramat visade.
För min personliga del råder inget tvivel.
Joh. kap. 3 vers 16 "Ty så älskade Gud världen att han gav sin son(Jesus) för att var och en som TROR på honom INTE skall gå förlorad utan ha evigt liv".
TRO på, och välja att TA EMOT Jesus som sin personlige frälsare, är enda vägen till himlen.
Jesus säjer själv "JAG är vägen, sanningen och livet".
.
