"De fattiga i Lodz"

Jag håller i dagarna på att plöja igenom en nästan 700 sidor lång roman om gettot i Polska staden  Lodz  som nazisterna inrättade . Planeringen började redan 1939 och kom att omfatta minst 250000 judar . Under åren fram till krigsslutet deporterades grupp efter grupp till då okända förintelseläger . Man börjar med sjuka, gamla och barn och i Augusti 1944 har nazisterna lyckats tömma hela gettot på dess ursprungliga 250000 innevånare som gått en säker död till mötes.
På bokens bakre omslag kan man läsa: "Det är en roman om livet i den avspärrade stadsdelen , om den påbjudna tyska kadaverdisciplinen, det mördande slavarbetet, svältdöden och de utsiktslösa flyktförsöken, men också paradoxalt nog, om överlevnadskonst och livsvilja, som tex framväxten av den kollektivt skrivna Gettokrönikan som varit författarens viktigaste källa.

Ni som följt mina bloggar genom åren kanske märkt att jag ofta läst och citerat böcker om krig och hemskheter som skett under främst 1900 -talet.
Det judiska folkets öde har på ett speciellt sätt fångat mitt inresse, och det av flera anledningar.
Att minst sex miljoner judar fick sätta livet till under denna period är ofattbart. Att den speciellt tyska ideologin om den ariska rasens överlägsenhet kunde bli redskapet att  systematiskt , man skulle kunna säja maskinellt, försöka utplåna ett helt folk är för mej en djävulsk tanke.
Judarna säjer själva: om detta må ni berätta. Det får inte glömmas bort.
Att Hitler inte lyckades att utrota det Bibeln kallar Guds egendomsfolk, trots allt fruktansvärt lidande detta folk gått igenom , är att Gud trots allt har hållit sin hand över sitt folk.
I våra dagar finns det krafter som tydligt säjer sej vilja fullfölja det Hitler misslyckades med.
Som kristen känner jag ett ansvar , att hålla mej informerad av både historien och vad som sker idag och att bedja för landet Israel och det judiska folket, om beskydd , om vishet för dess ledarskap och att de löften som Gud gett i sitt ord ska gå i fullbordan .