" Duplexföräldrar " !

Den 15:de Februari 1966 är ett datum som vi för alltid kommer att minnas .

Vi bodde och arbetade då i Stockholm , närmare bestämt Saltsjöbaden.......där Marianne........som var gravid  i åttonde månaden , hade sin tjänst.

 Jag jobbade på Beckomberga sjukhus. 

Glömmer aldrig den eftermiddagen när jag får tel. till avd. på "Bäckis" som sjukhuset kallades , och en skärrad  Marianne säjer : 

" Vattnet har gått , och jag måste åka till BB nu på en gång " ! 

Marianne ringer efter taxin som snabbt kommer.

 Chauffören får "stora skälvan" , när han får klart för sej det akuta läget och ringer polisen. Sen blir det poliseskort till Allmänna BB på Fiskartorpsvägen i Stockholm. Det var ju mitt i eftermiddagsrusningen bevars. 

Jag lånade ihop lite extra pengar och anslöt någon timme senare.

Klockan är ca 18.00 .

 Hittar Marianne på ett förlossningsrum omgiven av sköterskor, läkare och en hel hop kandidater. 

" Det ska bli roligt att räkna dom här" säjer läkaren som undersökt hur långt det var gånget med Mariannes förlossningsarbete.

För 50 år sen var det inte vanligt med ultraljudsundersökning , och läkaren Marianne gått hos hade bara hört ett fosterljud. Så vi var absolut inte förberedda på att få tvillingar. 

Så strax före kl 23.00 , närmare bestämt 22.47 föds Peter . ( 2,6 kg och 49 cm lång )

Marianne som snabbt kvicknar till vill ju naturligtvis genast se underverket. 

" Lugn fru Sjölander , det kommer flera", säjer förlossningsläkaren.

Precis 13 minuter senare föds Patric. ( 1,9 kg och 48 cm lång. ) 

Helt plötsligt var vi föräldrar till två fantastiska små pojkar.

Ganska omtumlad kommer jag fram på nattkröken hem till den tomma lägenheten  i Saltsjöbaden .

Nästa dag blev det tårta och cigarrer på mitt jobb, duplexpappan skulle ju firas. 

Pga att barnen var så pass små fick Marianne stanna kvar på spädbarnshemmet ett tag , och vi hann komplettera med tvillingvagn, och dubbla uppsättningar babykläder m.m. innan familjen kunde förenas i vårt gemensamma hem i Saltsjöbaden. 

Det har idag gått precis 50 år sen den där alldeles speciella dagen och natten.

Det har hunnit rinna väldigt mycket vatten under broarna, som man säjer, sen dess.

Vi flyttade 10 år senare till Älgsjö, tog över Mariannes föräldrars jordbruk och blev bönder. 

Idag är vi farmor och farfar till fem härliga barnbarn. 

Om åren som gått sen den här speciella dagen , skulle jag utan problem kunna skriva en hel bok. 

Det har varit fantastiskt att få följa dessa våra underbara söner genom livet, och Marianne och jag kan bara önska dom lycka och välgång och Guds välsignelse på den fortsatta livsvandringen.