Förvirrad och passiv !

När jag försöker följa rapporteringen i media om världsläget är det lätt att drabbas av förvirring. 

"Världskrig" , "flyktingkatastrof" , bilder och kilometerlånga texter om det kaos som råder just nu kablas ut dygnet runt ,och jag försöker ta in , förstå , bilda mej nån sorts uppfattning, ta ställning , för eller emot, flera flyktingar till vårt land ex. eller färre. 

Professor Hans Roslings medverkan på Aktuellt i går gjorde bilden ännu mer förvirrad. 

Det kostar drygt 1100 :- att med flyg ta sej från Mellanöstern , ex Turkiet. Men det är förbjudet för flygbolagen att ta med flyktingar. 

Enda vägen för desperata människor som flyr undan krig, dödande , våldtäkter, etc, är att smugglas ut till betydligt större summor och ytterligare fara för att dö på vägen. 

Väl i Europa är det så krångliga asylregler så det blir ännu mera kaos. Tågstationen i Budapest är ju bara ett exempel på detta. 

Just i detta nu är en grupp flyktingar till fots på vandring i Danmark mot Sverige . 

Skulle någon bilist på väg till just Sverige råka stanna och ge en uttröttad stackare lift, blir den personen per definition människosmugglare, och det är ju som bekant olagligt. Man har till och med stängt av gångbroarna över motorvägen där gruppen befinner sej så att någon inte kan kasta ner vattenflaskor och mat till dom behövande. 

En annan fråga som Hans Rosling tog upp är Sveriges kostnad för flyktingmottagandet. 

Pengar till detta tas från biståndspengar som egentligen skulle gått till Mosambiq. 

Egentligen  har det alltså inte kostat några extrapengar alls hittills. Ändå hörs det allt för ofta i debatten att våra invandrare kostar alldeles för mycket pengar. 

Det blir bara mer och mer snurrigt, och det är lätt att man känner sej uppgiven och blir passiv.

Vad kan lilla jag göra ? 

Hålla för öronen och blunda.

 Säja som en del. Jag orkar inte se eländet .

Eller ? 

Just nu har det kommit en ny grupp flyktingar hit till Nordingrå. 

Det sitter oftast nån s.k. "tiggare" utanför Ica. 

Det har kommit nära, inpå knutarna, tragedin ser mej i ögonen.

Tittar jag bort ? Tyvärr har jag gjort det allt för ofta, men det blir allt svårare.

Min bön till Herren blir: Hjälp mej att se nöden med dina ögon och agera som du skulle ha gjort. 

Ge mej tankar och idéer om hur du vill att just jag ska hjälpa min lidande medmänniska och mod att också göra det även om det skulle kosta både engagemang, tid och pengar.